KARIN BOO WIKLANDER

Var på sjukhuset för nya kontroller på eftermiddagen, ultraljud och EKG. Stabilt. Stabila lilla älskling. Efter kontrollerna pratade jag och David med vår kurator, har inte gjort det sedan vi var inlagda på Drottning Silvias.

Frågan - Hur mår ni? Är så komplicerad at svara på nu för tiden. Finns inget enkelt, kort svar. Eftersom Gustaf är stabil och har varit det sedan vi lämnade sjukhuset i november skulle jag ju ljuga om jag sa att jag går och är ledsen varje dag men det kommer och går. Stunder av sorg finns då jag känner att livet är orättvist och har svårt att förlika mig med att vår familj drabbats av det här svåra, att vår lilla älskade Gustaf drabbats av något så ovanligt som en tumör i hjärtat. Ingen, inte ens läkarna, profesorerna eller vi själva vet vad framtiden kommer bära med sig och det kanske är just det som är det svåra att leva med. Ovissheten. Vår kurator sa en bra grej, vi har tvingats att leva i det där nuet som alla tjatar så om att man ska leva i. För vår tid är nu, vi vet inte vad som händer i morgon, det är vår brutala verklighet. 

 

Kram

 

 

Psst. Glöm inte att klicka på hjärtat om ni gillar inlägg som detta ♡